Kvinnan är en gåta sägs det, ivrigt påhejad av likadana gåtor. Allt för att kunna uppföra sig irrationellt - utan att själv förstå varför (tror hon). Denna myt skapad av kvinnorna själva är ett bekvämt sätt att slippa ta ansvar för sina egna handlingar. Kvinnorna kan välja livsformen "gåta" för en idiotisk man och därmed bli en smart eller dum parasiterande lyxvarelse.

Idag är hushållsbestyren i hemmen så mekaniserade att matlagning, tvätt, städning mm kan utföras av varje ensamstående, varje familj, varje pensionär t.o.m dödsdagen. Få åldringar utan demens hamnar på "hemmet". Allt kan även utföras av socialen eller företag av typ Attendo.

Barn är det roligaste i varje familj (borde vara) men sköts galant av kommunala inrättningar från barnens 4-årslder. Men att lämna barn och hämta barn verkar vara ett av barnfamiljernas största problem. Trots att dom ofta har två bilar. 

Jag fick cykla till skolan eller åka skidor. Skolbussar fanns inte. Lunch var några medhavda mackor och en flaska mjölk. Min mormor fick gå 7 km, inte barfota, men nästan. 

Vad än männen gör för att underlätta livet för kvinnorna så räknas detta inte. I kvinnornas värld räknas endast de andra kvinnorna. Och kvinnornas värld är altid präglad av konflikter, bråk och organisatoriska problem. Och bortförklaringarna haglar.

Jag har varit frånskild och ensamstående sedan ca 1980, och jag kan alla hushållsbestyr bättre än varenda gnällande kärring som befunnit sig på mils avstånd. Utan kaos och cirkus gör jag vad som behövs: städning, tvätt, matlagning, bil, cykel, TV, stereo o dyl, smärre reparationer, dator, sladdar och kopplingar mm mm. Med en kärring i huset - som arbetsledare naturligtvis - hade jag varit död nu.

Jag har haft otur med fruntimmer i mitt liv - utom med min dotter. Hon rensade ett igensatt avlopp i köksvasken (sitt eget) galant och jag var mycket imponerad. 

Men feministerna pratar om andra saker: Lika lön för lika arbete - helt OK.

Lika lön oberoende av prestation är inte OK.

Min mamma trumpetade på sin tid om att allting här i världen skulle bli bättre om kvinnorna styrde politik, företag o.dyl Hittills tycker jag att många verksamheter med kvinnor på chefspositioner inom politik, polis, kommuner, landsting, myndigheter mm är undermåliga. 

WORKING  DOCUMENT

Jag är en gammal man, föddes under andra världskriget samma dag som Tyskland anföll Sovjetunionen. Det var ju dömt att misslyckas. Lika idiotiskt som att japanerna anföll Pearl Harbor den 7 december samma år, dvs 1941. Det andra världskriget borde ha avslutats på hösten samma år. Med motståndare som USA och Sovjetunionen borde axelmakterna Tyskland, Japan och Italien insett att ett långvarigt krig inte gick att vinna. Men mer eller mindre galna ledargestalter som Hitler, Mussolini och japanska generaler ville bara fortsätta, även om den egna befolkningen slaktades - motståndarna räknades inte.

Jag är äldst av fyra syskon, har två systrar, är frånskild med en underbar dotter. Men jag kom aldrig överens med min mamma. Och hon kom aldrig överens med min pappa. Men dom skildes aldrig - det var ju så på den tiden. 

Den här tiden under och efter andra världskriget präglades ju av en kompakt dumhet - sama dumhet som fortfarande råder. Jag tror inte att den allmänna dumheten minskar - se bara på TV, eller Internet, eller alla bloggar. Men den vetenskapliga, den tekniska utvecklingen och den globala ekonomin tycks gå framåt. Men vi människor är väl som termiter och myror. Om tusen dör finns flera tusen bakom som gärna offrar sina liv. 

Men efter andra världskriget började ett nytt krig (något kallt krig har aldrig förekommit - USA och Sovjet har alltid varit goda kamrater). Det nya kriget handlade om ett konstruerat krig mellan män och kvinnor, som orkestrerats av politiska krafter, damtidningar och publicitetshungrig massmedia + "kändisar". 

Min mamma blev som galen efter att ha läst Femina och Damernas Värld med larmrapporter om förtryck och övergrepp i hemmet. Utbildningsnivån på den här tiden var ju klen: Allt som stod i någon tidning var ju "sanning". Och det fick pappa och storebror (jag) lida för. Och därmed fick vi städa och diska mest hela dagarna. Mamma och mina systrar var förtryckta. Men min lillebror behandlades som en liten prins. Det var bara min mormor som tyckte om mig.

Min pappa ägnade mer och mer av sin fritid åt fiske (att titta på fotboll på TV var i stort sett förbjudet) och jag blev mycket intresserad av naturfotografering. 

Morsan ältade sin växande feminism med tjänstemannakärringarna på oändliga kafferep, med eller utan den "sympatiske" prosten (vad fan står det i Gamla Testamentet ?). Förljugenheten var total. 

.................

WORKING  DOCUMENT