Jag är en gammal man, föddes under andra världskriget samma dag som Tyskland anföll Sovjetunionen. Det var ju dömt att misslyckas. Lika idiotiskt som att japanerna anföll Pearl Harbor den 7 december samma år, dvs 1941. Det andra världskriget borde ha avslutats på hösten samma år. Med motståndare som USA och Sovjetunionen borde axelmakterna Tyskland, Japan och Italien insett att ett långvarigt krig inte gick att vinna. Men mer eller mindre galna ledargestalter som Hitler, Mussolini och japanska generaler ville bara fortsätta, även om den egna befolkningen slaktades - motståndarna räknades inte.

Jag är äldst av fyra syskon, har två systrar, är frånskild med en underbar dotter. Men jag kom aldrig överens med min mamma. Och hon kom aldrig överens med min pappa. Men dom skildes aldrig - det var ju så på den tiden. 

Den här tiden under och efter andra världskriget präglades ju av en kompakt dumhet - sama dumhet som fortfarande råder. Jag tror inte att den allmänna dumheten minskar - se bara på TV, eller Internet, eller alla bloggar. Men den vetenskapliga, den tekniska utvecklingen och den globala ekonomin tycks gå framåt. Men vi människor är väl som termiter och myror. Om tusen dör finns flera tusen bakom som gärna offrar sina liv. 

Men efter andra världskriget började ett nytt krig (något kallt krig har aldrig förekommit - USA och Sovjet har alltid varit goda kamrater). Det nya kriget handlade om ett konstruerat krig mellan män och kvinnor, som orkestrerats av politiska krafter, damtidningar och publicitetshungrig massmedia + "kändisar". 

Min mamma blev som galen efter att ha läst Femina och Damernas Värld med larmrapporter om förtryck och övergrepp i hemmet. Utbildningsnivån på den här tiden var ju klen: Allt som stod i någon tidning var ju "sanning". Och det fick pappa och storebror (jag) lida för. Och därmed fick vi städa och diska mest hela dagarna. Mamma och mina systrar var förtryckta. Men min lillebror behandlades som en liten prins. Det var bara min mormor som tyckte om mig.

Min pappa ägnade mer och mer av sin fritid åt fiske (att titta på fotboll på TV var i stort sett förbjudet) och jag blev mycket intresserad av naturfotografering. 

Morsan ältade sin växande feminism med tjänstemannakärringarna på oändliga kafferep, med eller utan den "sympatiske" prosten (vad fan står det i Gamla Testamentet ?). Förljugenheten var total. 

.................

WORKING  DOCUMENT